Dröm om gitarr

Alla har väl någon gång drömt om att vara riktigt bra på att spela gitarr? Vi är många som önskat oss, och fått, en gitarr i födelsedagspresent någon gång under barndomen. Väggarna pryddes av posters på allehanda pop- och rockstjärnor. Ofta utrivna ur Kamrat Posten eller Starlet. Tänk att kunna spela lika lätt och ledigt som Johnny Cash, Bob Dylan eller Jimi Hendrix! Dessa gitarrlegender!

Om jag fått ändra något i min barndom så hade det varit att jag skulle velat bli riktigt bra på något instrument. Jag har ofta irriterat mig på att min mamma och pappa inte satte mig i musikklass… Tänk att kunna spela akustisk gitarr! Vilken frihet, att komponera, ackompanjera och sjunga egna låtar och andras låtar. Jag blev visserligen satt i pianoklass i lågstadiet, men hade aldrig ork och lust nog att öva för att bli riktigt bra. Och gitarren, den blev mest liggande där hemma (när jag väl fått den, i 12-års-present). Jag tror att grunden för att brinna för att lära sig ett instrument (eller egentligen vad som helst) bra, är en bra lärare. Min pianolärarinna var mycket sträng och SKREK när jag spelade fel. Rädsla föder, som nog de flesta (pedagoger eller inte…) vet, inte kreativitet.

Jag kommer sätta mina barn i kulturskolans klasser för musik och instrument. Att musicera är som bekant inte bara roligt och lärorikt, det är också bevisat att man blir mer intelligent av det. Har du någon gång hört att man ska spela Mozart för barn som till och med fortfarande ligger i magen!? Just det…

Jag ser framför mig att stor kunskap inom ett ämne som musik och musicerande ger självförtroende och självsäkerhet, och till viss del också frihet. Kan du spela kan du alltid underhålla dig, alltid öva, alltid bli lite bättre. Du kan starta band med dina kompisar!

Jag önskar jag lärt mig spela som barn, men… det är aldrig för sent!